Minnet av Hiroshima bland Uppsalas kulturella spår

Den 6 augusti 2012 firades minnet av Hiroshima i Uppsala. Ibland behöver vi människor en anledning att manifestera var vi står. Det kan vara en årsdag eller varför inte ett 200-årsjubileum. Det kan också vara något så simpelt som att Uppsala för några år sedan tävlade om att få bli Europas kulturhuvudstad. Uppsala vann inte, men i ansökan lyftes en djärv och modig tanke upp, nämligen den att börja sträva mot att se Uppsala som en fredsstad – en stad där det finns många som arbetar för fred, där det forskas för fred och där det finns ett museum – Fredens Hus – som arbetar med att skapa en kultur hos Uppsalabor som bygger på bättre attityder, mer tolerans och mindre fördomar.

Fredsskylten är avtäckt och regnet öser ned!

År 2014 har Sverige har haft fred i 200 år. Arbetet med att förbereda ett firande av Fredsstaden Uppsala 2014 har redan påbörjats. Frågan är då om vi skulle kunna börja betrakta freden som vårt kulturarv i Sverige? Ja, inte utan hårt arbete i alla fall. Kulturarv är inte mycket att ha om man inte synliggör det och levandegör det. Många olika goda krafter kan dock åstadkomma mycket om man verkar tillsammans mot ett gemensamt mål.

 

För att just synliggöra Uppsalas levande kulturarv sätts fler och fler informationsskyltar med olika teman upp.  Vi kallar dem Kulturella spår. Ett av spåren är Fredsspåret och där lyfts betydelsefulla personer fram som har verkat för freden, som Hjalmar Branting, Nathan Söderblom, Dag Hammarskjöld, Folke Bernadotte, Alva Myrdal, och Martin Luther King. Det finns också skyltar som lyfter fram viktiga institutioner som Institutionen för freds- och konfliktforskning, Fredens Hus och Utrikespolitiska föreningen och i Fredsspåret finns också den offentliga konsten i vår stad som har samband med fredsfrågor.

 

Men det är först den 6 augusti år 2012 som Uppsala  har fått en skylt som berättar mer om det medborgerliga engagemanget för fred. Som kulturnämndens ordförande fick jag inviga skylten och jag vill rikta ett varmt tack till alla dem som har bidragit till att fredsskylten Uppsalaföreningar för fred har kommit på plats. Det var roligt att många åhörare kom, trots hällregnet, bland dem även kommunalråden Mohamad Hassan, Maria Gardfjell och Ilona Szatmari Waldau. Största tacket går till fredsorganisationerna  i Uppsala för att ha etablerat den årliga återkommande minnesceremonin för Hiroshimas och krigets offer.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Uppsala reggaefestival och stödet från Uppsala kommun

Återigen är det reggaefestival i Uppsala. Vädret är fint och festivalgeneral Yared Tekeste har som vanligt gjort ett utmärkt jobb med programmet. Sveriges Radio Uppland har haft ett inslag där kommunens stöd till reggaefestivalen granskas. Undertonen är att kommunen ger för lite stöd till reggaefestivalen och att andra arrangemang som kommunens Kulturnatt eller Uppsala internationella gitarrfestival får mycket mer pengar. Som ordförande i kulturnämnden är jag den som är ytterst ansvarig för vilket ekonomiskt stöd kommunen ger till olika kulturella arrangemang. Kulturnämnden ger ett stöd på 50.000 kronor till kulturprojektet ‘Life is great‘ som pågår under Uppsala reggaefestival (URF). Men de som arbetar med URF vittnar om hur pressade de känner sig och hur litet stöd de upplever sig få av kommunen. Det talas om att lägga ned festivalen. Det här är ett stort dilemma. Jag och alla andra uppsalabor har ju så stor glädje av festivalen och ingen vill att arrangörerna ska fara illa. Så varför ges inte URF mer stöd? Uppsala kommun har massvis med pengar. Kommunen har ju rätt att ta ut skatt av sina medborgare. Det skapar förväntningar hos kulturentreprenörer att när ett ganska stort och återkommande arrangemang som t.ex. reggaefestivalen har etablerat sig och är framgångsrikt, så ska kommunens ekonomiska stöd öka.  Men så kan det inte fungera. URF är kultur, men festivalen är precis som andra musikfestivaler ett kommersiellt arrangemang som bedrivs i enskild regi. En kommun får inte använda skattepengar till att ge stöd till enskild näringsverksamhet. Däremot satsar Uppsala kommun satsar pengar på kultur, ca 25o miljoner kr per år. Den största delen av dessa pengar går till institutionerna och den kulturella infrastrukturen, dvs. biblioteken, konserthuset, Uppsala stadsteater och museéer som Biotopia och Fredsmuseet. En del verksamheter som inte hör till kommunen har genom sin unika verksamhet, höga kvalitet och icke-kommersiella inriktning så att säga institutionaliserats. De får därför årliga och ganska stora bidrag, t.ex. Bror Hjorths hus och Gottsunda Dans och Teater. Därutöver avsätter kulturnämnden en summa pengar – 1,2 miljoner kronor – för evenemangsbidrag, som kan sökas av alla kulturarrangörer på grundval av objektiva kriterier som är kända i förväg. Många av de kulturevenemang som får kulturstöd från kommunen förväntar sig minst lika mycket stöd varje år och helst mer. Det finns många olika kulturverksamheter som önskar få ekonomiskt stöd. Om nya verksamheter ska kunna blomma upp, kan inte mer och mer pengar ges till redan etablerade verksamheter. Reggae är en så pass kommersiell musikgenre att en reggaefestival har förutsättningar att kunna  går runt ekonomiskt. Uppsala ger stöd till festivalen även på annat sätt än med direkta bidrag. Festivalområdet KAP har iordningställts och det kommunala bolaget Destination Uppsala AB hjälper festivalen med kontakterna med kommunen, polisen och allmänheten.  Utgångspunkten måste fortfarande vara att festivalens utgifter och inkomster ska kunna matcha varandra. Jag önskar att varje enskilda arrangör fortsätter att arbeta med sina festivaler på ett sätt som är uthålligt för dem. Sedan ska kulturnämnden och andra inom kommunen fortsätta att arbeta med frågan om hur samtliga festivaler kan få stöd och hjälp för att utvecklas.

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

Rick Falkvinge från Piratpartiet hade inte svar

Jag utmanade Piratpartiet på debatt om digitalt ofredande och då fick jag möta deras partiledare Rick Falkvinge i Uppsala i fredags på Stora torget 12.30. Jag började debatten med att berätta om Calle, 16 år,  i Stockholm som haft nätsex med sin tjej. Fast på andra sidan webkameran satt inte bara tjejen, utan också fem ”kompisar” till tjejen. De spelade hela sekvensen och lade ut den på nätet. Calle bytte skola samma vecka, bara för att komma till ett annat gymnasium där alla redan hade sett filmen. Det svek som Calle drabbades av var alldeles oerhört, men än värre är ju att få en film av det här slaget utlagt på nätet. Eftersom Piratpartiet är för integritet på nätet så frågade jag Rick Falkvinge om han var överens med mig om att samhället måste kunna skydda enskildas integritet på nätet, bland annat genom att kriminalisera digitalt ofredande. Nu höll inte Rick med mig, men han tyckte det var en bra inledning på debatten. Han och jag hade en bra och saklig debatt i ca 30 minuter. Piratpartiets argumentation i frågan om skyddet för människors rätt till privatliv även på nätet är svaga. Endast en gång försökte han hävda att ofredande på nätet redan är kriminaliserat i dag. Men här finns som sagt rättspraxis som visar att i vart fall spridande av samlagsfilmer mot någons vilja inte kan ses som ofredande i lagens mening. Därefter argumenterade Rick Falkvinge enligt följande: 1. I Kina måste man visa upp brev innan man skickar dem, 2. Homosexualitet hade fortfarande varit förbjudet om man inte hade haft möjlighet att vara anonym i debatten. 3. Folkpartiet vill sätta en mikrofon på varje dator. Han sade också flera gånger – intressant nog – att Piratpartiet är för att det som är kriminaliserat AFK (away of keyboard) ska vara det även på nätet. Men då måste polisen kunna få ut IP-adresser (Datainspektionen har kommit med ett bra förslag - att IP-adresser lämnas ut vid förtal och förolämpning). Rick avslutade med att säga att han föredrog ”hederligt polisarbete”. Jag menar att Piratpartiet har en väldigt svag argumentation när det kommer till att skydda den enskildes integritet på nätet. Med ett liberalt sätt att ta sig an frågan ser man att enskilda människor kan använda sin frihet till att kränka andra människors frihet och det är då som friheten möter sin gräns. Samhället är skyldigt att skydda individernas integritet, även på nätet t.ex. genom att kriminalisera digitalt ofredande.

Publicerat i Nätmobbning, Uncategorized | Lämna en kommentar

Debattartikeln om digitalt ofredande på premiär hos SvD.se/opinion

Idag har äntligen SvD publicerat en debattartikel om ny lagstiftning mot nätmobbning som jag har skrivit tillsammans med Cecilia Wikström. Om någon anmäler att kränkande bilder eller filmer har skickats runt via nätet eller lagts ut på Youtube, så kan polisen inget göra. Ofredande är ett brott som handlar om att kasta sten och sätta krokben och självklart behövs en viss förnyelse om lagen är skriven innan internet var uppfunnet. Via kommentarsfunktionen reagerar nu alla de som sätter rätten till anonymitet på nätet före människors rätt till privatliv. Det vanligaste är att säga att ofredande redan är kriminaliserat, även när det sker på nätet. Men se, det är fel och det framgår av Högsta domstolens dom i NJA 2008 s. 946. Eller om man ska vara noga: det är i vart fall inte ett brott att rigga upp en avlyssningsutrustning i sitt ex:s lägenhet, smyginspela samlagsbilder och sedan maila bilderna till vänner, bekanta och den nye partnerns arbetsgivare. Det var dock brottsligt att spela in filmen och att skriva i e-mailen att ens ex var en ”hora”, men inte att sprida bilderna… Det går inte att fastställa när de drabbade blev ofredade nämligen och de visste ju inte om att de blev inspelade i smyg. Jag menar att lagstiftningen behöver uppdateras till 21:a århundradet. En annan invändning är att lagstiftning inte behövs när barn ”bråkar”. Nätmobbning – eller digitalt ofredande – ska varken överdrivas eller underskattas. Precis som med annan mobbning får det mesta hanteras inom skolan och av föräldrar tillsammans med eleverna. Men precis som med förtal, ofredande, misshandel etc. så kan man bli fälld för brott om man är 15 år och över. Och det kanske kan vara bra att veta, både för de som ofredar andra digitalt och de som drabbas.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gränby arena och rättsliga gränser för politiska projekt

Arenafrågan går vidare. I dagens UNT ställs frågan om ”folkpartiets expert på upphandling” har gjort sin röst hörd tidigare eller om det är först nu som hon har kommit till tals. Jag kan försäkra att jag sedan år 2008 har fört fram mina invändningar varje gång arenafrågan eller för den delen friidrotts- och innebandyarenan har varit uppe till diskussion på Folkpartiets gruppmöten, som vi håller en gång i månaden. Jag har påpekat att projektens uppläggning strider mot upphandlingsreglerna, reglerna om förbud mot stöd till enskilda företag i kommunallagen och EU:s statsstödsregler. Jag har skrivit en debattartikel i UNT som publicerades i januari 2010. Mina partikolleger har tyckt att jag har varit riktig jobbig i frågan (eller odräglig, kolla folkpartiets valfilm).  Åtminstone en sak missade även jag: de 10 miljonerna som gavs till arenagruppen för att utveckla konceptet borde ha upphandlats. Det tänkte inte jag på, för jag var upptagen med att föra fram att projektet som sådant skulle upphandlas. Men politiker, tjänstemän och media har diskuterat upphandlingsfrågan för mycket och frågorna om kommunallagen och statsstödsreglerna för lite. Det finns gränser och det har jag skrivit om i en insändare i UNT idag.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Omröstning i arenafrågan

I dagens UNT finns den tredje artikeln i rad om den evenemangsarena som är tänkt att uppföras i Gränby. Jag är ledamot av kommunfullmäktige och ingår i folkpartiets partigrupp. Från första gången jag hörde talas om planerna, har jag haft invändningar mot upplägget. Det gäller inte bara problem med upphandlingslagstiftningen, utan även EU-rättens förbud mot att ge ut otillåtna statsstöd och förbudet mot att ge individuellt inriktat stöd till enskilda företag utan synnerliga skäl (2 kap. 8 § kommunallagen). Men jag har inte lyckats övertyga mina partikamrater om detta. I politiska sammanhang måste man då acceptera det och sedan följa majoritetsbeslutet. Samtidigt finns det frågor där enskilda ledamöter måste få följa sin övertygelse. Jag har berättat för de andra i fp-gruppen att det här är en sådan fråga. Jag kommer att lägga ned min röst vid omröstningen på måndagens KF. Min nedlagda röst kommer att vara betydelselös . Beslutet kommer antingen att skickas på återremiss eller antas med en betryggande majoritet. Men jag kan inte rösta för det här förslaget. Jag vill tacka mina partikamrater för att de respekterar mitt beslut.

Publicerat i Valet 2010 | 1 kommentar

Kalla nätmobbningen för vad det är – digitalt ofredande

Svenska Dagbladet har idag publicerat en artikel där det uppges att ca 10% av dagens unga utsätts för mobbning i form av knuffar och ofredanden och lika många utsätts via sms, mejl eller på annat sätt över nätet. I en rapport från år 2009 som tagits fram av Datainspektionen var siffran högre. Där uppgav 19% av 533 ungdomar att de till och med hade sextrakasserats via nätet och ca 48% hade erfarenhet av att det hade skrivits oschyssta saker om dem på internet. En del av det här är mobbning som skolan och föräldrar måste hjälpa till att hantera. Det behövs helt klart många olika insatser för att stävja nätmobbning. Men en viktig åtgärd tror jag är att införa en ny brottsrubricering – digitalt ofredande, vilket jag har skrivit en rapport åt Folkpartiet liberalerna om. Jag har fått återberättat mig det som hände en kille i gymnasiet för några år sedan i mellansverige. Han och hans tjej hade nätsex via webcam. Det var bara det att på hennes sida satt inte hon ensam framför kameran, utan även fem tjejer till. På grund av grupptryck eller av ren elakhet gick hon med på att spela in sin kille i detta helt privata ögonblick. Filmen spreds på nätet. Hela skolan fick reda på det och killen blev helt förkrossad och bytte skola veckan efteråt. Med dagens lagstiftning anses det inte brottsligt att sprida en film på det här sättet. Då tycker jag att lagstiftningen ska ändras och därigenom förtydligas så att de som gör så här ska kunna bli fällda för digitalt ofredande.

Publicerat i Nätmobbning | Lämna en kommentar