Gränby arena och rättsliga gränser för politiska projekt

Arenafrågan går vidare. I dagens UNT ställs frågan om ”folkpartiets expert på upphandling” har gjort sin röst hörd tidigare eller om det är först nu som hon har kommit till tals. Jag kan försäkra att jag sedan år 2008 har fört fram mina invändningar varje gång arenafrågan eller för den delen friidrotts- och innebandyarenan har varit uppe till diskussion på Folkpartiets gruppmöten, som vi håller en gång i månaden. Jag har påpekat att projektens uppläggning strider mot upphandlingsreglerna, reglerna om förbud mot stöd till enskilda företag i kommunallagen och EU:s statsstödsregler. Jag har skrivit en debattartikel i UNT som publicerades i januari 2010. Mina partikolleger har tyckt att jag har varit riktig jobbig i frågan (eller odräglig, kolla folkpartiets valfilm).  Åtminstone en sak missade även jag: de 10 miljonerna som gavs till arenagruppen för att utveckla konceptet borde ha upphandlats. Det tänkte inte jag på, för jag var upptagen med att föra fram att projektet som sådant skulle upphandlas. Men politiker, tjänstemän och media har diskuterat upphandlingsfrågan för mycket och frågorna om kommunallagen och statsstödsreglerna för lite. Det finns gränser och det har jag skrivit om i en insändare i UNT idag.

Om Eva Edwardsson

Kammarrättsråd vid Kammarrätten i Stockholm. Tidigare universitetslektor och docent i offentlig rätt vid Uppsala universitet. Tonårsmamma och feminist. Politiskt aktiv i Folkpartiet liberalerna. Ordförande i kulturnämnden i Uppsala kommun
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s